Det har gått några veckor sedan både KUB och moderkaksprov nu och jag börjar känna mig mer och mer gravid. Magen ser ut som en ostbåge på morgonen, hård under naveln och mjuk ovanför naveln. Väldigt skum känsla måste jag säga.
Från vecka 7 och fram till vecka 16 har jag varit illamående mer eller mindre varje morgon och kväll. Jag har inte kunnat äta frukost och sedan varit helt yr för att jag inte har kunnat äta förrän lunch. Men det har gått upp och ner. En morgon mådde jag väldigt illa och kräktes på morgonpromenaden med Charlie. Belv då stoppad av en dam på cykel som frågade hur det var med mig. Jag pep fram att jag är bara gravid så det är inte så farligt. Då skrattade hon till och sa grattis eller ja...
Illamåendet är det som varit mest påfrestande. Samt att jag inte har kunnat sova ordentligt. Somnar gott varje kväll men vaknar nästan alltid vid 02:30 och kan inte somna om. Inte hållbart i längden. Jag tror dock att det har varit för att jag är orolig. Orolig över att något ska hända Pyret. Orolig för att det inte kommer visa något på ultraljudet som vi ska på i januari. En massa oro.
Det är många tankar som far runt i huvudet. Saker som att det är inte rättvist att jag ska vara gravid när det finns så många som är ofrivilligt barnlösa, varför skulle det gå så lätt för oss. Men jag försöker slå bort de tankarna och tänka att detta är mitt barn, min tur att bli gravid. Det är vi som skapat den lilla varelsen som ligger i magen och växer.
Idag är det nyårsafton, jag och sambon firar 3 år idag. Vi ska ha en lugn kväll hemma med räkmacka och grönsaker med dip. Jag hoppas innerligt att det inte kommer smälla för mycket i natt då vår lille Charlie tycker att det är väldigt obehagligt. Gott slut på er och ett riktigt Gott Nytt År!