Igår var vi på återbesök på BUM här i Alingsås. 

Läkaren som tog emot oss var väldigt glad och trevlig. Freja hade precis somnat i selen så vi började med att prata om förlossningen, neo-tiden och fram tills nu. Hon frågade frågor som jag kunde besvara. Känns skönt att ha lärt känna sitt barn en del sen första tiden på neo. 

Sen ville hon lyssna på Frejas hjärta och lungor. Allt lät fint. Sen klämde och kände hon på lillfis, det hela gick smärtfritt och Freja var inte ledsen en ända stund. 

Freja är stark i nacken och håller sitt eget huvud. Hon griper efter saker och tittar på mobiler som hänger i taket. Hon jollrar på och svarar mig när jag pratar med henne. Hon vänder sig från mage till rygg utan problem och hon har börjat försöka vända sig från rygg till mage nu. Hon är som vilken 4 månadersbebis som helst. 

Inga fler återbesök utan nu följs vi bara av BVC som ”vanliga” barn gör. En liten del av oron är borta nu. Det känns skönt att hon utvecklas som hon ska och att hon växer som hon ska. 

Läkaren tyckte inte att vi skulle börja att introducera mat än utan vänta ett tag till eftersom amningen funkar så bra. Det känns väldigt skönt att det funkar – är otroligt lycklig över det. 

Min glada lilla fis Det finns inga ord som kan beskriva kärleken jag känner till henne, absolut inga ord som betyder lika mycket som på något sätt skulle kunna börja beskriva hur jag känner för henne. Hon är det mest värdefulla jag har. 

Idag körde vi på sele! Så otroligt smidigt och bra. Tar bara några steg så sover hon så gott. Vi var på öppna förskolan idag – det var roligt, lite stressande när jag inte hade en aning om hur Freja skulle reagera på andra barn. Men hon började med att kräkas lite och sen le sitt största leende. Hon blev lite ledsen när en annan bebis var ledsen men det gick över fort. 

Liten börjar bli stor och allt jag vill är att stanna tiden!