Igår blev jag otroligt provocerad av egentligen två olika inlägg. Ett i en grupp på Facebook och ett på random instagramkonto. Båda dock med samma budskap. Auktionera bort sina barn.
Nog för att Freja kan göra mig frustrerad när hon bara skriker och inte vill göra som jag vill, men jag skulle aldrig aktivt skriva en ”annons” om att auktionera bort henne för att det är jobbigt.
Visst de är säkert ironiska men jag tycker inte att det är okej. Det känns så taskigt mot barnen, även om de inte kan läsa själva så är det fruktansvärt. Att de har en förälder som vill auktionera bort dem för att det blir jobbigt. Ja, det är jobbigt ibland men vad hade de förväntat sig?
Ett barn är krävande och kan vara besvärligt ibland men jag skulle aldrig vilja ha det ogjort. Freja är min solstråle varje dag och får mig att bli glad om jag har en dålig dag. När hon skriker och inte slutar så blir jag frustrerad men istället för att bara skita i det så får man ju försöka att förstå varför skriker hon, vad kan jag göra annorlunda.
Blev så ledsen när jag läste dessa inlägg igår, förtvivlad. Hur kan man ens skämta om att ge bort sina barn. Jag kan inte förstå det – verkligen inte.