...det är så jag känner mig idag.
På promenaden så började Freja storgråta och va väldigt otröstlig. Hade inte med mig selen, vilket jag nästan alltid har, så jag kunde inte bära henne på ett bra sätt. Bar henne i famnen och hon blev lugn direkt. Ammade henne ute och satte henne i vagnen igen. Då funkade det ett tag. Ungefär 150 m hemifrån börjar hon stortjuta. Känner bara hur svetten lackar på ryggen och jag får nästan panik. Min bebis gråter aldrig på det viset.
Upp i famnen igen och hon somnar nästan när jag bär henne.
Hatar när hon gråter. Känner mig som väldens sämsta mamma när hon gör det.
Myser i sängen imorse innan den hemskaste promenaden någonsin.