Freja är inne i en underbar separationsfas just nu. Nja så jävla underbar vet jag inte om den är.
Kan inte ta ett steg från henne utan att det låter: MA MA! Och så blir hon ledsen. Superledsen utan anledning och det enda som funkar är att bära runt på henne. Min rygg är starkare än stark nu!
Även om det är påfrestande och jobbigt så är hon ändå världens bästa unge.
Imorgon är det BVC. Eftersom vår bvcssk kom på hembesök när Freja va 7 månader och inte 8 så skulle vi ha ett nytt besök i januari. Nu är hon ju iofs 9 månader men der får väl gå ändå!
Nöjd när det är fruktstund
Myser!
Busiga unge!