Imorgon är det en vecka sedan jag blev sjukskriven. Jag var rastlös redan dag 2. Nu börjar jag blir lite smått galen. Det är sjukt tråkigt hemma. Jag får inte lyfta något. Jag kan inte gå fort, jag kan knappt plocka undan eller greja som jag vill.
Jag är så trött på sammandragningar redan. Jag blir otroligt orolig och ledsen så fort jag får dem. Det var så det hela startade med Freja och det gör mig inte mindre orolig.
Ångest!
Älskar min babybula. Älskar när bebis stökar runt i magen. Älskar bebis redan.
Jag älskar inte sammandragningarna. Fick en kommentar på jobbet som fortfarande hänger med: Din kropp är inte gjord för graviditeter.
Jag blev lite smått förbannad och chockad. Hur en mamma till tre kan säga så. Allas graviditeter är inte likadana och bara för att jag har en massa olika symtom på att kroppen inte mår bra. Illamåendet har inte helt släppt vissa dagar, sammandragningar som blir värre under stress och som gör ont. Det gör inte att min kropp inte är gjord för graviditeter. Jag har världens bästa kropp och jag måste lyssna på kroppen när den säger ifrån. Alla är inte likadana! Jag blir galen. Hatar folk som lägger sig i.
Jag behöver inga kommentarer om vad min kropp behöver eller inte behöver. Inga kommentarer om att jag har gått upp mycket i vikt eller inte. Inte heller att min magen är lite för att vara i v24. Det är den inte. Den är precis helt perfekt!!!
Fick två andra kommentarer som jag tänker fokusera på istället:
Du klär i din graviditet, du är otroligt vacker som gravid!
Jennie du borde alltid vara gravid, du är så fin, hela du lyser!
Jennie du borde alltid vara gravid, du är så fin, hela du lyser!
<3